Så lunka vi...
Tänk hur vi än gör, vad vi än gör så fortsätter tiden bara att rulla på, fortsätter bara utan att passera "Gå". Hur vill jag att mitt liv ska fortsätta, hur vill jag leva och utvecklas? En gåva jag föddes med var att se möjligheterna inte måla fan på väggen om allt som skulle kunna gå fel, det är en gåva jag är väldigt glad över eftersom den har hjälpt mig mycket genom livet. Jag vägrar att förstora upp saker eller räkna upp allt som kan tänkas gå fel, om det nu går fel så får jag väl ta tag i det problemet då! Varför skapa problem som inte existerar, gör man det så finns risken att det blir en självuppfyllande profetia, man sätter krokben på sig själv. Tänk att bli uppfostrad med att alltid få höra om alla faror och om allt som kan gå fel istället för att få höra om alla fantastiska möjligheter som livet har att erbjuda, ibland måste man våga lite för att vinna! Ingen vet vad som väntar runt hörnet, en fara eller en möjlighet? En sak är säker dock, det är lätt att vara efterklok med facit i hand......människor som säger: -Ja, det var väl det jag visste, att det skulle gå fel! De kunde omöjligt veta innan.... jag hatar det uttrycket, det är ofta människor som målar fan på väggen som har för vana att ofta säga så, pessimistiska människor!!! Eller människor som gärna vill tro att de är lite bättre eller vill såra och strö salt i såren på en redan väldigt sårad och ledsen människa! Samma människor kan även säga om det går bra: - Det var väl det jag visste, att du skulle fixa det! Tänk om alla dessa människor som visste redan innan hur det skulle gå kunde berätta det innan.....det skulle ju bespara oss medmänniskor en väldig massa misslyckanden, eller??? Nej skämtåsido, våga leva, våga satsa, ta vara på alla fina människor du har omkring dig och slösa inte bort den värdefulla tid du har när du lunkar ( småspringer eller sprintar) här på vår jord i jakten på lycka! Dare to live!!!