I natt jag drömde...
...att jag höll tal på min sons avslutning! Faktum är att jag kommer att sakna tiden som våra barn har gått på Kunskapsskolan i Nyköping, jag kommer att sakna kontakten och dialogen med lärarna för att det har fungerat så bra, för att lärarna tillsammans med oss föräldrar lyckades vända våra barns tro och tillit till lärare och skolan. Vi har alltid känt oss välkomna och det har aldrig varit några problem att få komma till skolan i tid och otid när det har behövts, vi har tillsammans diskuterat och skapat individuella studieplaner som har ändrats efter behov, uppföljning och återkoppling utan dröjesmål. Man kan säga att här får man utvecklingssamtal med sin handledare vid behov + de vanliga efter regelverket.
*
Våra barn är två underbara individer med olika behov, det våra barn hade gemensamt när de började på Kunskapsskolan var att de båda hade tappat tron på lärare och lusten att studera eftersom skolan de gick på tidigare varken var öppen för dialog eller ville lyssna på föräldrar som trots allt känner sina barn bäst. En lärare kan både hjälpa och stjälpa, de kan också förstärka ett barns osäkerhet och rädsla genom att hänga ut dem inför klassen vid känsliga tillrättavisningar = legitimt för klasskompisar att tillrättavisa och tala om fel och brister på sin klasskamrat som är nyinflyttad och inte känner någon alls. Ibland är det inte barnets personlighet som visar sig utan den situation som utspelar sig i klassrummet som gör att ett barn beteer sig som det gör, en situation som en vuxen kan ha skapat, när ett barn väl har blivit "stämplat" som störande moment så är det svårt att få bort! Jag är ingen "bråkig" mamma, men jag vill att det ska vara ordning och reda, man måste kunna föra en dialog med lärare utan att de ställer sig i försvarsposition med taggarna utåt, jag vill att man även som vuxen lärare ska kunna erkänna sina misstag och be en elev om ursäkt när man oskyldigt har anklagat en elev och det är klart bevisat, förstår ju till och med en apa att man som litet barn tappar tron på lärare när detta ständigt upprepas och det inte spelar någon roll om du är tyst eller lever rövare, för det är du som är den utvalde att vara klassens syndabock! Som förälder förstår man ganska snart att något är fel när ens barn har gått från en tyst mönsterelev till att beskrivas som bråkstake av läraren och barnet dessutom börjar uppvisa nedstämdhet hemma. En duktig elev kan man släcka lågan på genom att låta dem sitta med sina färdiga uppgifter och vänta eller låta eleven hjälpa sina klasskamrater, det kan väl vara bra någon enstaka gång men det kan också vara bra att underhålla studiemotivationen med lite nya och mer utmanande uppgifter. Efter varje utvecklingssamtal lovades nya roliga uppgifter som under 3 års tid aldrig visade sig= läraren ljuger och står inte för vad hon säger, barnet tappar tron på läraren. Även här märker man som förälder att ett barn som tidigare älskade att gå till skolan nu ständigt har huvudvärk och inte vill gå till skolan. Om jag som förälder är öppen för en dialog så borde ju skolan rimligen vara det också, eller var det så att man var väl medveten om sina särbehandlingar av elever och misstagen som gjordes?
*
Många lärare är fantastiska och gör ett otroligt arbete med våra barn, likvärdig skola är bra men våra barn är inte lika, de har alla olika behov, personligheter, socioekonomisk status och förutsättningar, vilket innebär att vägen till en lyckad skolgång för våra barn och ungdomar kräver olika studieplaneringar och vissa behöver mer stöd och andra knappt inget alls, men alla har enligt lag rätt till och ska gå i skolan i Sverige. Tyvärr så finns det inga garantier för att ditt barn får en bra lärare eller hamnar på en bra skola, men tack och lov så har vi idag en valmöjlighet att byta skola, vilket vi gjorde! Men det krävs att man är engagerad som förälder och aktivt söker skola, jämför och kollar för- och nackdelar, vi var skeptiska i början men insåg att vi var tvungna att "rädda" våra barn, vi har verkligen inte ångrat oss!!! Båda våra barn har blomstrat och mognat som individer tack vare engagerade lärare, rektor och vi föräldrar som har samarbetat och fört en dialog, även med barnen. Jag kommer att sakna den trevliga atmosfären på Kunskapsskolan i Nyköping, jag kommer att sakna att gå in i skolan och mötas av leende personal som glatt säger: - Hej och välkommen! Vill du ha en kopp kaffe?
*
OBS!! Föräldrar var med i matchen, ni har det yttersta ansvaret för era barn! Mår barnen dåligt i skolan, försök först föra en dialog med skolan, funkar inte det.... byt skola, valmöjligheten finns!!!! Men byt inte i onödan, barnen behöver stabilitet, som förälder måste du också ta till dig vad skolan har att säga, vi är alla människor och alla kan begå misstag även de egna barnen och du som förälder!!
Polyester....
.......tillhör verkligen inte mina favoritämnen i kläder. Hur svårt ska det vara ett hitta en svart skjorta till en kille i 100 % bomull, i Nyköping fanns det ingen, iallafall ingen som var snygg!!! Men vi kom hem med lite annat smått och gott, tyvärr blev vi också av med något eftersom att någon var i behov av en cykel och bestämde sig för att "låna" en av våra, mysko att stjäla en cykel mitt i centrala Nyköping bland flanerande människor, måste ju ha slagit eller sparkat upp låstet alternativt spelat teater och lyft den därifrån och mumlat att de "tappat" nyckeln eller något liknande........ Skitskallar, muppmongon säger jag bara!!! Tappade, bortslarvade nycklar är inte heller något trevligt, särskilt inte när det står namn på nyckelknippan..... då kan man inte byta låset i dörren fort nog och sover med ögonen öppna tills det är åtgärdat, särskilt när man har en resande man, ruggigt obehagligt! Faktum är att någon satte en nyckel i vår dörr och försökte låsa upp för ett par månader sedan, vi trodde det var vår utbytesstudent som kom hem så först reagerade vi inte, men sedan hörde man att de inte kunde låsa upp och att de sprang nedför trappan igen......någon som gick fel av våra grannar kanske? Nja, vem vet, de måste ha varit berusade eller väldigt tankspridda för att gå högst upp och missat att det inte låg någon dörrmatta utanför, kanske fel port? Vem vet, det lär vi aldrig få svar på, vi har iallafall nytt lås i dörren och sover lugnt och tryggt. Fastighetsskötaren berättade att det händer att folk tappar nycklar men det är inte särskilt vanligt och tappar man det i havet är det inte hela världen men finns det risk att någon hittar den... ja, då får man göra som vi och bekosta ett nytt lås med ny uppsättning nycklar! ;)
Börjar denna dag med att göra en prioritering
För- och nackdelar med att åka till Eskilstuna idag? Ger föreläsningen mig mer än att läsa själv? Nej! Blir jag piggare av att sitta på bussen i ca 3,5 tim? Nej! Har jag gott om tid att skriva tentan? Nej! Är det bättre att stanna hemma och på eftermiddagen gå på stan och köpa examenskläder med sonen? Ja! Min prioritering blir alltså att stanna hemma idag och förbereda mig på att skriva tentan och på eftermiddagen en tur på stan, bra prio Petra!
Prioriteringar
Jag håller på att går igenom min priolista, ska göra som min man sa till mig igår "tagga ner!!!", vad är det värsta som kan hända? Ja, ärligt talat det enda som faktiskt skulle kunna gå fel är att jag får göra en komplettering alternativt en omtenta, skulle det vara hela världen då? Nej, det är klart att det inte är, jag tror att jag faktiskt kan unna mig det :) Resten är ju faktiskt ingen vånda inblandad i, jobba är jättekul, flytta ännu roligare, Antes skola klar, Victorias är på G och huset blir ju så himla bra!!! Vadå? Jag? Nej då, inte har jag något kontrollbehov inte............ Fast jag brukar till motsats från många andra bli smått manisk under våren och försommaren, på gott och ont! Jag skulle nog försöka ändra hela världen om jag inte hade min man som begränsar mig till vår familj och vårt hem ;) (förändra världen är övermäktigt för en person endast då våren infaller en kort period en gång per år i vårt vackra land) Men jag tror och vet att när vi flyttat ska jag engagera mig i saker som intresserar mig mycket, vänta bara...... nästa vår!!!!! Då hittar ni mig uppe i det blå, uppe bland stjärnorna...... ;) Hahaha!!!
Men det var väl roligt!?!
Javisst var det väl det, jag hade idag ett möte med personal och en chef inför ett sommarjobb, jag var lite orolig innan jag gick dit eftersom att jag nu hade lite andra datum att förhålla mig till. Ni vet, jag och familjen ska ju flytta lite grann lixom..... vilket innebär att jag bara kan jobba första semesterperioden, det hade jag i och för sig redan skrivit i min ansökan, men jag visste att de gärna ville ha två veckor längre på denna arbetsplats och jag höll veckorna öppna för jobb om vi inte hade köpt ett hus så hade det ju inte spelat någon roll. Jag träffade chefen först och jag berättade som det var, hon var helt lugn och sa bara att: Jaha, men det får lösa sig, det blir mitt problem, jag vill ha in dig! Men hur härligt var inte det att få höra!?! Väldigt härligt, växte minst två centimeter på längden! Verkar vara en trevlig arbetsplats med trevlig personal, ser fram emot att jobba inom olika delar av psykiatrin igen, ska bli jättekul verkligen! Nästa vecka blir det inskolning under fyra dagar, sista kursen får jag väl ta på fritiden.....det här blir kul!
Jag önskar att....
...dessa ca 8 veckor innan vi flyttar till vår nya kommun Tyresö ska gå väldigt fort, helst vill jag slippa göra allt som ska göras också! Jag vill slippa åka till Eskilstuna på föreläsning och seminarium, vill inte skriva hemtenta, vill inte ringa massa tråkiga samtal där människor inte svarar eller återkommer som avtalat, vill inte ställa upp på otacksamma individer, vill inte lyssna på massa jidder, vill inte rensa kartonger på den överfulla vinden och jag vill verkligen inte bli en gnällig bitter kärring...... Såååå, även om det är mycket som är väldigt tråkigt och segt så ler man glatt och gör det ändå, vi ska ju faktiskt flytta och tyvärr så lär det vara tufft dessa veckor innan kursen är slut! Men sen kan det ju bara bli bättre, när vi äntligen är på plats och i lugn och ro kan finna oss väl till rätta, jag och min fina lilla familj! Men nu ska jag lyfta på luren och börja jaga igen, bättre jaktlycka i dag hoppas jag! ;)
Nu är det nära....
......det är mindre än två månader kvar tills vi flyttar, vi lämnar nu Nyköpings kommun, Södermanlands län! Victoria slipper packa upp sina lådor, hon kan fortsätta bo i "resväska", hon hinner inte ens vara hemma en vecka förrän vi flyttar! Idag är det massor av saker som det ska ringas om, säga upp, beställa, ändra och anmäla, tiden går fortare än man tror när det är mycket som ska fixas. Ska försöka hinna med att skriva en tenta också i utvärdering, har inte valt organisation ännu som ska vara föremål för min utvärdering, kommuner och landsting är väl ständigt i behov av utvärdering, kanske lite högre upp i korridorerna......effektivitetsmätning!?! När jag tittar i min almanacka har jag ytterst få luckor att andas ut på, vet inte om jag ska bli stressad av det eller om jag ska inbilla mig att jag är som värsta superhjälten och oövervinnlig! Var på anställningsintervju förra veckan, tog 30 minuter.....efter 17 minuter när jag lämnat intervjun blev jag uppringd, det fanns flera jobb för mig, om jag vill och kan under den tidsperioden.....var ett lyft för självförtroendet! Kul att vara lite attraktiv någonstans!! :)
Vad bjuder denna dag på?
Idag är det lördag, den bästa dagen på hela veckan och den enda dagen som man oftast är helt ledig för under söndagen går många timmar åt till att förbereda inför nästkommande vecka, stryka och veckohandla....alltid lika kul! Men om man inte gjorde det så skulle jag nog bli en krum liten gumma ganska snart eftersom jag då skulle få gå och handla på "Kronis" vilket blir både dyrt och tungt för mig att bära kassarna hela vägen ett kvarter och sen tre trappor upp utan hiss......den möjligheten till att handla använder vi endast i nödfall, när maken är bortrest och huset har varit fullt av härliga ungdomar så att all mjölk och brödet tagit slut och med sonen som bärhjälp! :) Fast idag måste jag nog plugga lite så det blir ingen helt ledig lördag. Maken kommer hem så sent imorgon så det blir inga nya husvisningar i morgon, det får bli visningar på kvällstid nästa vecka, på dem hus vi inte redan varit på förstås......ni vet de som inte tog det så kallade acceptpriset, de som innerst inne gärna vill ha mer, en galen budgivnig som lyser med sin frånvaro lika starkt som frånvaron av intresserade husköpare! Om jag är irriterad? Nej vadå, verkar det så? Fast det vore ju kul om människor kunde bestämma sig så att det händer lite, jag vill gärna kunna planera lite för sommaren och hösten, därför vill jag komma till skott!!!
Men nu kom jag ifrån ämnet, vad bjuder denna dag på? Jo, det ska jag tala om, först ska jag läsa lite i den tjocka men intressanta boken som ingår i kursen ledarskap sen ska jag gå till "Kronis" och göra små inköp inför kvällen, kanske ska jag även kladda i lite färg på min lilla hårutväxt, liten men ack så ful och missklädsam!! Lördagkvällen bjuder på en trevlig middag med min vän Maria som kommer hit, jag vet att vår kväll kommer att bli lyckad redan nu eftersom jag alltid har trevligt och lockas till många skratt av min glada och fina vän! Vi avslutar vår lördagkväll med ett pyjamasparty och vaknar pigga och glada på söndagmorgon och äter en "gofrukost"!! Var rädda om varann och vårda era relationer ömt och varsamt! :)
Lurendrejeri!!!!
Idag fick jag ett telefonsamtal från Windows de ville prata om min dators välmående på halvtaskig engelska.....hmmmm!!! Jag svarade vänligt men bestämt: - Tack ska du ha men jag är väldigt duktig på att se till att våra datorer mår riktigt bra, har väl fungerande program som håller ohälsosamma saker borta från våra datorer! Så la jag bara på luren, allvarligt....sen när började Windows ringa upp för att kontrollera din dator? Nej tack, den gick jag inte på! Förra veckan fick maken dessutom veta via facebook att han ärvt massor med pengar, ca 11 miljoner euro tror jag det var från någon släkting som dött i Tongo, ja men tjena! Seriöst en advokat som tar kontakt via facebook...... annars är man ju van vid de sedvanliga mailen att man vunnit bara de får ditt kontonummer eller någon som inte kommer åt kontot och lovar en härligt fet ränta på pengarna som du lånar ut, tycker det är mycket tragiskt att det finns människor som går på dessa lurendrejerier, banken ringer ju aldrig någonsin upp för att be dig lämna ut dina uppgifter eller skickar mail för att få dina uppgifter! Jädra "lurenbedrägeri"som min dotter brukar uttrycka det! Dagens tips, lämna aldrig ut dina uppgifter via telefon eller mail!!!!
Så lunka vi...
Tänk hur vi än gör, vad vi än gör så fortsätter tiden bara att rulla på, fortsätter bara utan att passera "Gå". Hur vill jag att mitt liv ska fortsätta, hur vill jag leva och utvecklas? En gåva jag föddes med var att se möjligheterna inte måla fan på väggen om allt som skulle kunna gå fel, det är en gåva jag är väldigt glad över eftersom den har hjälpt mig mycket genom livet. Jag vägrar att förstora upp saker eller räkna upp allt som kan tänkas gå fel, om det nu går fel så får jag väl ta tag i det problemet då! Varför skapa problem som inte existerar, gör man det så finns risken att det blir en självuppfyllande profetia, man sätter krokben på sig själv. Tänk att bli uppfostrad med att alltid få höra om alla faror och om allt som kan gå fel istället för att få höra om alla fantastiska möjligheter som livet har att erbjuda, ibland måste man våga lite för att vinna! Ingen vet vad som väntar runt hörnet, en fara eller en möjlighet? En sak är säker dock, det är lätt att vara efterklok med facit i hand......människor som säger: -Ja, det var väl det jag visste, att det skulle gå fel! De kunde omöjligt veta innan.... jag hatar det uttrycket, det är ofta människor som målar fan på väggen som har för vana att ofta säga så, pessimistiska människor!!! Eller människor som gärna vill tro att de är lite bättre eller vill såra och strö salt i såren på en redan väldigt sårad och ledsen människa! Samma människor kan även säga om det går bra: - Det var väl det jag visste, att du skulle fixa det! Tänk om alla dessa människor som visste redan innan hur det skulle gå kunde berätta det innan.....det skulle ju bespara oss medmänniskor en väldig massa misslyckanden, eller??? Nej skämtåsido, våga leva, våga satsa, ta vara på alla fina människor du har omkring dig och slösa inte bort den värdefulla tid du har när du lunkar ( småspringer eller sprintar) här på vår jord i jakten på lycka! Dare to live!!!
Venedig
Jag lovade i ett tidigare inlägg att ni alla skulle få följa med mig på min (och makens) resa till Venedig, man ska hålla vad man lovar så här kommer en tripp till Venedig. Staden är belägen i en lagun vid den norra delen av Adriatiska havet. Man tar med fördel en färja, vaporetto som är kollektivtrafiken som finns i Venedig, när man vill ta sig fram på ett snabbt och smidigt sätt. Gränderna är mysiga men långa och trånga, räcker att gå en vända sen kan man göra som vi gjorde, vi hyrde en motorbåt som tog oss runt Venedig och in mellan husen.
Här ser man en av många trånga infarter, många var enkelriktade av förklarliga skäl.
En klassisk gondol, randiga tröjor verkar vara kostymen för dessa killar!
Båtarna parkerade utanför husen...
Många broar var det, fångade två på denna bild!
Vi gled inte bara runt i motorbåten, vi promenerade till....
.....Piazza San Marco eller Markusplatsen, Venedigs hjärta en av de mest kända platserna i Venedig.
Peterskyrkan i Rom är den mest kända katolska kyrkan i världen. S:t Markuskyrkan kommer näst efter.
Bilden är tagen från sidan av S:t Markuskyrkan
Det var väldigt fint och vackert, jag kan varmt rekommendera en romantisk resa med kärleken eller bara känna historiens vingslag med goda vänner. Gillar man historia, god mat och fina viner så ta en tripp till Venedig!
Coaching!
Coaching var något jag och några få av mina kurskamrater fick i tisdags, personlig sådan, vi fick alla vara med i samtalen men vi fick alla personliga professionella råd som jag verkligen har tagit fasta på, jag har faktiskt till och med kontaktat denna coach för att ge lite feedback som vi alla vill ha, fick ett glatt och trevligt mail tillbaka! Jag har verkligen lättat och känner ett jävlaranamma som hade dämpats under studietiden, men nu är den sprudlande, våghalsiga Petra väckt ur sin dvala!!! Har lovat att kontakta denna sköna coach för att meddela var jag hamnar....... Jösses vad bra det var..... vi var sju stycken där av ca 30- 35, den enda föreläsningen på hela kursen som jag såg fram emot, glad att jag faktiskt valde rätt tillfälle att ödsla tre timmar på bussen...... ibland för ingenting....... böckerna ger mer!!! ;)
Bostadsmarknaden....
...är ganska intressant nu när man är ute och letar hus, ett hus i ett område, en kommun, ett län som vi absolut inte känner till riktigt! Det man har lärt sig på dessa 6 månader som vi letat är bland annat: marknaden är sval, budgivningar tar en till två veckor innan de kommer igång om de överhuvudtaget startar någon, vill man köpa ett hus till bra pris (vad nu det innebär, tycker fortfarande det är överpriser) då ska man lägga bud på ett där det ligger lite tragik bakom, man ska inte buda på pensionärers hus som trots accepterat pris och inga fler intressenter inbillar sig att det ska bli en tokbudgivning som för cirka ett till två år sedan (vill de överhuvudtaget sälja deras så kallade "livsverk") Bostadsmarknaden är galet seg, jag tror jag blir tokig snart..... folk inbillar sig fortfarande att de ska få galet höga priser för sina hus.....ju längre de väntar desto sämre chanser (anser jag, rent psykologiskt) att få ett bra pris för sitt hus, människor blir skeptiska och tror att det är något fel på huset eller anser att det är för dyrt och ger skambud för de vet ju inte att denna lilla husägare faktiskt redan har fått ett bud på det accepterade priset men eftersom husägaren/na hade hoppats på en rejäl budgivning så väljer det att ha flera visningar istället.... och mäklaren som vet hur marknaden är kan bara göra som ägarna vill. Vi möter dessa mäklare helg efter helg.... de ringer upp och frågar om man är intresserad: -Nej! blir svaret från oss. Mäklaren svarar: - Jaså, inte ni heller! Ja, vad säger man det är en seg bostadsmarknad...... Vi ser ju hur husen snurrar.....undrar om gårdagens ekonomiska nyheter påverkar i fortsatt negativ riktning för husägarna som står i begrepp att sälja, ingen räntesänkning på styrräntan.......Tror att man bör vänta ett tag med att sälja om man vill ha betalt som för ett par år sedan, synd om man sitter i trångmål! Kan påpeka att det är Stockholms bostadsmarknad vi besöker helg efter helg :) Vi känner dock att det är så mycket pengar så man skyndar inte på något även om målsättningen var att komma upp till huvudstaden (födelsestaden) under sommaren......vi väntar hellre och får det riktigt bra! Inget ställe eller ruckel man inte känner att man kan trivas i eller känner sig trygg i!!!
Ole dole doff....
Idag är det sista ansökningsdag inför termin 6, sista ämnesfördjupningen. Tryggast och säkrast är väl att fortsätta på mdh som man nu känner till, samtidigt så går sista terminen i Västerås så jag byter ju ort i vilket fall som helst! Kanske ska jag sitta och blunda och klicka mitt val för att sedan bli glatt överraskad med var jag hamnar eller köra ole dole doff!?! Men å andra sidan så känner man ju till eventuella handledare inom akademin på mdh..... och det känns ju bra! ;) Dessutom vet jag ju på ett ungefär vilka människor jag kommer att möta och läsa med på mdh och dem är ju trevliga! :) Fast kanske är det lika bra att förändra allt när man ändå håller på att ändra om hela tillvaron för hela familjen.... men då kanske jag blir förvirrad och det vore ju synd.... kanske lika bra att behålla en fast och trygg punkt i tillvaron ändå!!!
Till låns....
Hade kontakt (chatt) med dottern ett par sekunder igår, tänk att vi har nästan ingen kontakt alls och jag sörjer inte det minsta! Varför? Jo, för att jag vet att hon har det så bra och att hon sköter sig precis som man ska och bör när man reser iväg som utbytesstudent. Hon är delaktig i familjernas liv och har anpassat sig otroligt bra i det amerikanska samhället, tror det kan bli tufft att komma hem även om hon saknar Sverige (ytterst sällan). När vi var och hälsade på i USA träffade vi båda Victorias värdfamiljer som hon haft, nu bor hon hos den tredje och sista! Det var mycket bra och trevliga människor, vi fick uppleva mycket roligt och många glada, spontana skratt tillsammans med hennes värdfamiljer, jag förstår att det blir svårt för Victoria att komma hem efter att hon knutit nya fina relationer och trivs så bra, kan nog tänkas bli många timmar på skype när hon kommer hem! :) Vi hade också den stora äran att få träffa Victorias counselor inom Rotary, en mycket trevlig och sympatisk man, vilket engagemang! Jag undrar var vår dotter i slutändan kommer att hamna, vilken världsdel kommer hon att bosätta sig i, eller kommer hon någonsin att rota sig på ett och samma ställe??? Som jag tidigare berättat så undersöker den lilla damen redan när, var, hur och kostnader för att lämna Sverige igen....... På måndag fyller det lilla livet 18 år!!
