attlevasompetra

*

Våra barn är två underbara individer med olika behov, det våra barn hade gemensamt när de började på Kunskapsskolan var att de båda hade tappat tron på lärare och lusten att studera eftersom skolan de gick på tidigare varken var öppen för dialog eller ville lyssna på föräldrar som trots allt känner sina barn bäst. En lärare kan både hjälpa och stjälpa, de kan också förstärka ett barns osäkerhet och rädsla genom att hänga ut dem inför klassen vid känsliga tillrättavisningar = legitimt för klasskompisar att tillrättavisa och tala om fel och brister på sin klasskamrat som är nyinflyttad och inte känner någon alls. Ibland är det inte barnets personlighet som visar sig utan den situation som utspelar sig i klassrummet som gör att ett barn beteer sig som det gör, en situation som en vuxen kan ha skapat, när ett barn väl har blivit "stämplat" som störande moment så är det svårt att få bort! Jag är ingen "bråkig" mamma, men jag vill att det ska vara ordning och reda, man måste kunna föra en dialog med lärare utan att de ställer sig i försvarsposition med taggarna utåt, jag vill att man även som vuxen lärare ska kunna erkänna sina misstag och be en elev om ursäkt när man oskyldigt har anklagat en elev och det är klart bevisat, förstår ju till och med en apa att man som litet barn tappar tron på lärare när detta ständigt upprepas och det inte spelar någon roll om du är tyst eller lever rövare, för det är du som är den utvalde att vara klassens syndabock! Som förälder förstår man ganska snart att något är fel när ens barn har gått från en tyst mönsterelev till att beskrivas som bråkstake  av läraren och barnet dessutom börjar uppvisa nedstämdhet hemma. En duktig elev kan man släcka lågan på genom att låta dem sitta med sina färdiga uppgifter och vänta eller låta eleven hjälpa sina klasskamrater, det kan väl vara bra någon enstaka gång men det kan också vara bra att underhålla studiemotivationen med lite nya och mer utmanande uppgifter. Efter varje utvecklingssamtal lovades nya roliga uppgifter som under 3 års tid aldrig visade sig= läraren ljuger och står inte för vad hon säger, barnet tappar tron på läraren. Även här märker man som förälder att ett barn som tidigare älskade att gå till skolan nu ständigt har huvudvärk och inte vill gå till skolan. Om jag som förälder är öppen för en dialog så borde ju skolan rimligen vara det också, eller var det så att man var väl medveten om sina särbehandlingar av elever och misstagen som gjordes?

*

Många lärare är fantastiska och gör ett otroligt arbete med våra barn, likvärdig skola är bra men våra barn är inte lika, de har alla olika behov, personligheter, socioekonomisk status och förutsättningar, vilket innebär att vägen till en lyckad skolgång för våra barn och ungdomar kräver olika studieplaneringar och vissa behöver mer stöd och andra knappt inget alls, men alla har enligt lag rätt till och ska gå i skolan i Sverige. Tyvärr så finns det inga garantier för att ditt barn får en bra lärare eller hamnar på en bra skola, men tack och lov så har vi idag en valmöjlighet att byta skola, vilket vi gjorde! Men det krävs att man är engagerad som förälder och aktivt söker skola, jämför och kollar för- och nackdelar, vi var skeptiska i början men insåg att vi var tvungna att "rädda" våra barn, vi har verkligen inte ångrat oss!!! Båda våra barn har blomstrat och mognat som individer tack vare engagerade lärare, rektor och vi föräldrar som har samarbetat och fört en dialog, även med barnen. Jag kommer att sakna den trevliga atmosfären på Kunskapsskolan i Nyköping, jag kommer att sakna att gå in i skolan och mötas av leende personal som glatt säger: - Hej och välkommen! Vill du ha en kopp kaffe?

*

OBS!! Föräldrar var med i matchen, ni har det yttersta ansvaret för era barn! Mår barnen dåligt i skolan, försök först föra en dialog med skolan, funkar inte det.... byt skola, valmöjligheten finns!!!! Men byt inte i onödan, barnen behöver stabilitet, som förälder måste du också ta till dig vad skolan har att säga, vi är alla människor och alla kan begå misstag även de egna barnen och du som förälder!!

.......tillhör verkligen inte mina favoritämnen i kläder. Hur svårt ska det vara ett hitta en svart skjorta till en kille i 100 % bomull, i Nyköping fanns det ingen, iallafall ingen som var snygg!!! Men vi kom hem med lite annat smått och gott, tyvärr blev vi också av med något eftersom att någon var i behov av en cykel och bestämde sig för att "låna" en av våra, mysko att stjäla en cykel mitt i centrala Nyköping bland flanerande människor, måste ju ha slagit eller sparkat upp låstet alternativt spelat teater och lyft den därifrån och mumlat att de "tappat" nyckeln eller något liknande........  Tappade, bortslarvade nycklar är inte heller något trevligt, särskilt inte när det står namn på nyckelknippan..... då kan man inte byta låset i dörren fort nog och sover med ögonen öppna tills det är åtgärdat, särskilt när man har en resande man, ruggigt obehagligt! Faktum är att någon satte en nyckel i vår dörr och försökte låsa upp för ett par månader sedan, vi trodde det var vår utbytesstudent som kom hem så först reagerade vi inte, men sedan hörde man att de inte kunde låsa upp och att de sprang nedför trappan igen......någon som gick fel av våra grannar kanske? Nja, vem vet, de måste ha varit berusade eller väldigt tankspridda för att gå högst upp och missat att det inte låg någon dörrmatta utanför, kanske fel port? Vem vet, det lär vi aldrig få svar på, vi har iallafall nytt lås i dörren och sover lugnt och tryggt. Fastighetsskötaren berättade att det händer att folk tappar nycklar men det är inte särskilt vanligt och tappar man det i havet är det inte hela världen men finns det risk att någon hittar den... ja, då får man göra som vi och bekosta ett nytt lås med ny uppsättning nycklar! ;)