Att känna vemod är inte riktigt min grej i vanliga fall men nu börjar jag få en känsla av sorgsenhet, det är så många "hejdå" just nu! Jag vet ju att allt och alla finns kvar och att vi med stor sannolikhet kommer att trivas jättebra i Stockholm. Jag har trivts så väldigt bra med mitt sommarjobb inom neuropsykiatrin som boendestödjare, personalen jag jobbat med har varit kanon, de kommer att fattas mig, jag började med inskolning i maj och började sedan jobba och går sista passet i morgon, känns som att jag har varit där längre........Men som tur är så finns ju Facebook!!! Jag hoppas att jag och mina trevliga arbetskollegor kan ses i höst och ha en trevlig liten träff, kanske över en middag med lite vin och "skitsnack" ;-) Nu ska jag packa några lådor innan kvällens arbetspass, det är så härligt att känna glädje när man går till jobbet, jag har ju förmånen att träffa så många underbara och speciella människor som får mig att känna denna glädje, en löneförmån som inte beskattas!!!!