Mycket känslor!
Det kommer en tid i varje förälders liv då det är dags att inse att man bara har sina barn till låns.....min tid har varit nu! Man bär dem inuti sin kropp, man vårdar sin kropp för att de ska få en så bra utveckling som möjligt. Man föder fram sina barn under mer eller mindre smärtsamma former, mina förlossningar mindre smärtsamma, det sa bara plupp!!! Man vårdar dem ömt och vaktar dem likt en tigrinna, vilket jag dock kommer att göra så länge jag lever! Man fungerar som ett skyddsnät under hela deras uppväxt, barnen är akrobaten som utövar olika konster högt upp i luften och vi föräldrar är nätet under dem, vi fångar upp dem och hjälper dem att studsa upp igen, ibland i en annan position än tidigare, den tidigare positionen var antagligen inte den rätta för barnet eftersom barnet föll ner i skyddsnätet! Man finns hela tiden vid sidan av barnet under resans gång mot ett självständigt vuxenliv, man vill inte störa för mycket eftersom man vill att de ska finna sitt eget inre jag och gå sina egna vägar (inte de vägar familj och släkt redan trampat upp), man vill att dem ska må bra och göra sin egna val vid vägskälen, ibland behöver man visa dem sin egen karta över erfarenheter i livet för att hjälpa dem att orientera sig. Min dotter har gjort ett eget val nu, hon har åkt till USA för att bli en senior i high school, det innebär att hon tar examen där med den roliga hatten och den tillhörande rocken eller vad man nu kallar det, i USA är man ett år tidigare i examens ålder, de börjar förskoleklass vid fem årsålder och skolan vid sex års ålder. Jag är mycket glad över att Victoria har gjort detta valet och att vi hade möjligheten att låta henne åka. Det är dessutom en stor erfarenhet för oss att som familj öppna vårt hem för andra utländska utbytesstudenter! Denna vecka har varit mycket tuff, tröttsam, rolig, prövande, sorgsen glad, lärorik och konstig! En riktig åktur i den största berg-och-dalbana du kan tänka dig känslomässigt! Just nu är min älskade dotter sex timmar bakåt i tiden i Orlando, Florida och min älskade man är fem timmar framåt i tiden i Bangkok, Thailand, det känns lite märkligt och det värsta av allt....... jag kan inte ringa och höra deras röster när jag vill.... :(